Mustaschintryck

Jag såg Mustasch på Nöjesfabriken igår. Några intryck därifrån:

Positiva:

- Jag är inget fan av göteborgsk "goa' gubbar"- framtoning, men kan inte förneka att Ralf Gyllenhammar har en förmåga att sprida gott humör till sin publik. Jag gillar hans frisyr också. Rockabilly med en hårdrockstvist.

- Till min stora förtjusning upptäckte jag att det är lika trevligt att vara ute nykter som det är att vara ute full. Annorlunda, men lika bra.

Negativa:

- Mustasch låtar låter, åtminstone för den oinsatte, tämligen lika allihop.

- Jag fick en stämpel på handen när jag gick in i klubbdelen av nöjeskomplexet. Inget konstigt med det. Vad som dock kändes ganska olustigt var att stämpeln, samtidigt som det var ett bevis för att man betalat, var reklam för Burger King. Min underarm fungerar således som en annonspelare för en hamburgerkedja de kommande dagarna utan att jag kan säga mycket alls om det. Gillas inte.

- Två personer av kvinnligt kön sitter i rockbaren och pratar med varandra. Ett antal personer av manligt kön kommer och tränger sig på och påstår att de "ser så ensamma ut". Hur kan två personer vara ensamma? För att det inte finns någon man närvarande vid bordet? Skulle inte tro det va. Sämsta raggningsrepliken ever.