Jag gjorde en dum grej häromdagen. Det var på kvällen när jag precis hade tvättat bort mitt smink och var i färd att badda hyn med ansiktsvatten på bomullsrondell. Jag lutade mig framåt in under lysröret ovanför spegeln för att se riktigt ordentligt så att all mascara verkligen var borta. Då fick jag syn på någonting annat. Små vita hårstrån på min överläpp. Jag hade aldrig tänkt på dem förut, men nu tedde de sig plötsligt synligare än moppemuschen på den hårigaste killen i högstadiet. (Han hade det inte lätt.) Okvinnligt! tänkte jag instinktivt och plockade fram pincetten. En halvtimme senare var vartenda litet fjun avlägsnat. Jag pustade ut och gick till sängs.
Nästa morgon vaknade jag till en syn långt sorgligare än vita små hårstrån. Hela läppen var svullen, röd och knottrig av inflammerade hårsäckar. Helvete, tänkte jag och kände mig ytterligare lite mer misslyckad i min strävan efter "den naturliga kvinnligheten", som jag tycker att jag borde besitta. Sen läste jag ett kapitel i Våtmarker av Charlotte Roche och blev på bättre humör. Jag citerar bokens baksida:
"Våtmarker är ett avgrundsvrål riktat mot de vaxade, rakade, fixade och på alla sätt sanitetsbehandlade kvinnobilder och skeva föreställningar om sexualitet och kvinnlighet vi möter idag."
"Många uppfattar den som genial, andra bara som äcklig."
Jag tycker att den är både äcklig och genial. Bokens hvudperson, 18-åriga Helen, är en kvinna med ständigt gott humör. Hon beskriver sin kropp och sin sexualitet precis som den är utan att skämmas. Jag kan inte läsa ingående beskrivningar av hemorrojder, "smegma", spydrinkar och spermakarameller utan att rodna och känna avsmak. Det är äckligt. Samtidigt känns det väldigt uppfriskande att läsa om en kvinna som betraktar sin kropp utan skamkänslor och hämningar. Ofta handlar debatten om skeva kvinnoideal mest om att det inte är sexigt när kvinnor är för smala ("man vill ju ha något att ta på") eller för sminkade eller för avklädda. Det får inte se för onaturligt ut. Dock går gränsen någonstans efter orakade ben, övervikt och inget smink alls. Det är inte "naurlig kvinnlighet". Och om en kvinna tycker för mycket om sex är hon en slampa.
Charlotte Roche bild av naturlig kvinnlighet är helt annorlunda. Den bryr sig inte om samhällets regler och tabun, och den vägrar känna skam och äckel inför det som verkligen är naturligt. Den är hämningslös och glad. Jag ger er bukkake utan förnedringsinslag:
"När jag runkar en kuk ser jag alltid till att få lite sperma på händerna. Sperman skrapar jag sedan ihop med naglarna och låter stelna för att senare på dagen, som minne av min härlige knullpartner, mumsa fram den med tänderna, leka med den i munnen, knapra på den och sedan, efter att ha smakat på den länge och låtit den smälta, svälja den. Det är en uppfinning som jag är mycket stolt över: min sexminneskaramell."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar