Jag hade en ambition det här nyåret - att bjuda på en skrytigt god bearnaisesås. Det resulterade givetvis i ett misslyckande och tio minuters surande. Sen lade jag alla mina föreställningar om hur en nyårssupé bör se ut åt sidan och gjorde crème fraiche-sås till fläskfilén istället. Den åt vi på det fulaste 80-talsporslinet med udda bestik (Mange fick ha en plastgaffel). Skålade gjorde vi i plastglas från Pris Extra och sitta fick vi göra på golvet - stolar och långbord är mer än vad mammas övernattningsetta kan uppbåda. Bögarna på 3:an hade valt konserverade päron med chokladsås och grädde till efterrätt. Det var jättegott.
Sen: spelade ölspel som i gymnasiet, sköt bubbelkorkar från fönstret, skrek i eufori på tolvslaget, sjöng, skålade och kramade till Marit Bergman, "'cause this is the year, this is the year i all will happen" ... beundrade Solnas samlade pyroteknikutbud genom den franska balkongen, avlade nyårslöfte (2010 ska jag slå mitt gamla rekord på 100 böcker på ett år med 10 böcker), åkte gratis i tunnelbanan, såg en låt med Fibes, Oh Fibes!, trodde att Kim Wilde var på scen och var helt hysterisk tills jag insåg att det var Veronica Maggio, ringdansade på Debaser Medis, skrämde pojkar i baren tillsammans med Stenis, flirtade, flirtade, flirtade, fick lite skäll av Stenis, blev förlåten, samlade damerna i en rymning från herrarna, åkte vilse med svarttaxin, drack upp vodkan, fick lite skäll av herrarna, blev förlåten, hade efterfest med cheeseburgare och somnade gott i en väldigt trång soffa.
1. Jag har aldrig haft en bättre nyårsafton i hela mitt liv. Efter att såskastrullens gryniga, gula gröt spolats ned i slasken var allt perfekt.
2. Jag har världens roligaste, charmigaste, snyggaste och bästa vänner.
3. Jag vill bo i Stockholm.
Fler bilder från kvällen finns här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar