Igår var jag glad. Så glad att jag till och med dansade. Jag som tycker att all form av aktivitet som innebär att man måste röra sig till musik tillsammans med andra människor är totalt ovärdig stod mitt på Korianders dansgolv och peppstudsade till I Gotta Feeling. Förälskad i livet som lyckas vara fint även när omgivningen färglagts med blyerts och blötlagts av novemberregn. Lycklig över att de bra människorna i min närhet blir fler och fler för varje vecka som går och för att det är så härligt att tycka om.
Imorse när jag vaknade vägrade jag låta glädjekänslan motas bort av söndagsspökena som tenderar att hemsöka min lägenhet när det bara är jag där. Jag är hellre ensam en lördagskväll än en söndagsförmiddag. Efter en dusch och renovering av gårdagens frisyr vandrade jag därför bort till Sommaros minsta hus och tiggde kaffe och paj och hundpussar och sällskap hos världens varmaste och näst trevligaste (systers och mitt är såklart trevligast, i alla fall när hon är hemma) kollektiv. De visade semesterbilder och lånade ut sina favoritböcker och pratade om kärlek och lockade mig att skratta minst hundra gånger.
Nu är jag hemma och räds inga söndagsspöken längre. Läslampan är tänd, Marguerite Duras håller mig sällskap och bredvid mig drar en påse Brazilian Baia i hett vatten och en skvätt grädde.
Fint att du är tillbaka i bloggvärlden :)
SvaraRaderaTack! Kul att du har hittat hit.
SvaraRadera