Ett försök att sammanfatta det mest händelserika året i mitt liv

Liksom Hanna gör jag det enligt punkterna på Popmorsas lista:

Årets bedrift: Jag hoppas att jag inte låter allt för osympatisk nu, men min största bedrift i år var att våga gå vidare när jag insett att kärleken tagit slut.

Årets bästa semester: Semester? Betyder inte det att man är ledig från jobbet? Jag har inget jobb, men jag har känt mig väldigt ledig vid de tillfällen då jag strosat runt och sett en massa fina band på ett festivalområde eller när jag suttit framför Näsets (Em:s sommarhus i Högboda) eldstad med ett glas vin i handen. Räknas det?

Årets bittra: 2008 åke jag till Berlin och blev förälskad i staden. I år hade jag två möjligheter att återuppleva den känslan. Båda gångerna sumpade jag det. Först åkte jag dit över Valborg med en massa fina vänner. Då blev jag sjuk och misslyckades totalt med att ha roligt. Åtminstone top tio av de mest osmickrande bilder som någonsin tagits på mig finns i albumet från den resan. Istället för att delta i festen sitter jag en bit utanför och ser trött, missnöjd och ledsen ut - ungefär lika rolig och snygg som mammas disktrasor när hon kört dem några gånger för mycket i tvättmaskinen. Den andra resan var min före detta killes 30-årspresent. Jag hade betalat flyg och lägenhet för oss båda, men kunde inte följa med själv eftersom jag var den sista personen i världen han ville åka ut och resa med när det var dags för avfärd.

Årets nytillskott: Kollektivkulturen som börjat sprida sig i min vänkrets. Alla bor ihop med någon. Alla vill umgås med alla. Alla får vara med. Festerna är stora och nya personer introduceras i princip varje helg.

Årets förlust: Problemet med att bara vilja omge sig med saker med affektionsvärde är att man måste lämna kvar många av dem när man väljer att flytta från den man delar dem med. Hej då äppelgröna soffan från Vänersborg, kinalampan från Malmö, snyggkaraffen, matsalsgruppen i teak ... Oersättliga saker som har blivit vackra av minnena jag förknippar dem med. Ett helt liv som inte är mitt längre.

Årets vuxenpoäng: Här kammar jag noll. Visst, jag skaffade en bostadsrätt ihop med en kille, men den blev i slutändan bara en symbol för min oförmåga till det som andra räknar som vuxenhet.

Årets fysiska förändring: Fem sambokilon mindre.

Årets nya kändisförälskelser: Jag förälskar mig inte i kändisar. Däremot tycker jag att någon borde uppfinna en maskin som kan göra roman-, film- och tv-serie-karaktärer levande. 2009 skulle jag ha stoppat Hank Moody och Charles Ryder (från Brideshead Revisited, i Jeremy Irons tolkning komplett med det subtila leendet som får varenda hår på hela kroppen att resa sig - världens vackraste karl) i den.

Årets mest gåshudframkallande låt:



Årets läsupplevelse: Alla titlar på Genusvetenskap A:s litteraturlista. På våren provocerade de mig, under sommaren gjorde de mig ledsen och lagom till hösten var de min religion.

Årets insikt: Jag klarar inte av att bo själv. Tur att jag bara behövde stå ut i en månad innan syster kom och trängde ut ensamheten.

Årets tv-besatthet: I början av året stod BBC Food på i mitt vardagsrum dygnet runt. Då var jag låg och orkade inte ta in någon annan information än Nigellas tröstmatlagning. Sen började jag att titta på film och tappade intresset för television. Nu är jag glad och har inte någon större användning för tv-apparater. Varför ska jag låta någon annan bestämma hur min tablå ska se ut när jag kan se vad jag vill, när jag vill, på nätet?

Årets fest var en av de roligaste, finaste och mest givande kvällarna i hela mitt liv. Den skakade om min värld. Det är nog bäst att jag behåller den för mig själv.