Han är trettio och jobbar som informatör i en annan kommun. Utseendemässigt är han definitivt typen som drar min blick till sig - slank och mörk med klassisk herrfrisyr, snygga skor, reklamarbrillor och rutig skjorta med uppkavlade ärmar som avslöjar två färggrant tatuerade underarmar. Han är trevlig också. Och bekant med bästa genusföreläsaren, det är alltid ett gott tecken. Ändå dröjer det inte värst länge innan jag tömmer mitt glas, säger att det var roligt att träffas och går för att leta upp mitt sällskap.
På en annan plats vid ett annat tillfälle hade jag kanske uppskattat hans komplimanger och besvarat hans försök till ögonkontakt. Nu blir jag bara irriterad för att han, till skillnad från mig, inte ser fulheten i att stå vid en bardisk på juldagen och ge standardsvar på standardfrågor ställda av en salongsberusad hemvändare som påstår att man är snygg. Ikväll är jag här för att passa på att dansa med Therese när hon för en gångs skull inte är i Oslo. Och för att dricka öl såklart. Inget annat.
När jag lämnar baren kan jag ändå inte låta bli att fråga mig själv hur jag egentligen menar att det ska gå till då. Vilken är den där andra platsen och när är det där andra tillfället? På den frågan har jag inget standardsvar. Inget svar alls faktiskt. Fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar