Jag ligger i mina föräldrars soffa med en djup skarv rakt över svanken. Den sämsta nattplatsen blev min lott eftersom de andra vet att jag kan somna precis var som helst. Trångt och stenhårt är inga problem, jag är ihopfällbar och jättemjuk. Pappa brukar skratta åt mig när jag rullar ihop mig som en katt och somnar med huvudet på armstödet i en av fåtöljerna, och flera personer har påpekat att jag är bra att ligga bredvid eftersom jag tar så lite plats i anspråk. Dessutom är risken att väckas av fäktande armbågar och sparkande ben minimal i mitt sällskap. När jag somnar lägger jag händerna under ena kinden och drar upp knäna mot magen, sen ligger jag så tills jag vaknar oavsett hur bekvämt det är. Dåliga egenskaper att besitta när de som ska föreställa vara ens familj utnyttjar dem för att själva slippa möta morgonen med värkande ryggslut, bra egenskaper att besitta när man har anledning att dela säng med någon.
Bara så att ni vet, alltså.
Nu ska jag läsa en sida i Brideshead Revisited bara för att det skulle vara helt fel att avsluta den här dagen utan att ha gjort det. Sen ska jag sova, för om fem timmar ska jag på julotta med syster, svåger och farmor, och om tretton timmar ska jag vara snygg och pigg och bjuda en massa folk på bubbel i min nystädade lägenhet. Fyra timmars nattsömn i obekväm soffa är liksom minimum om det ska gå ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar