Jag har ätit lågkolhydratkost i lite mer än ett år och blir allt mer konsekvent i det ju mer tiden går. Belöningen för det är en gladare mage, mindre matångest och ny jeansstorlek. För några veckor bestämde jag mig för att löpa hela linan ut och bli en människa som helt enkelt inte äter pasta, bröd och sötsaker. I måndags tyckte jag att det kändes lika bra att plocka bort alla mjölkprodukter och grönsaker också.
Det har funkat bra. Ur ren hälsosynpunkt mår jag bättre än någonsin. En tråkig konsekvens av projektet är dock att mina lustkänslor förknippade med mat har försvunnit. I helgen tackade jag nej till knäck, glögg och pepparkakor utan att ens känna saknad. Jag tänker inte längre på mat som någonting som ska smaka gott eller göra mig glad utan bara som en väg till mättnad. Jag blir hungrig, men aldrig sugen. Det är svårt att förhålla sig till. Är det verkligen vettigt att äta mat som ser ut som den på bilden (dagens middag - bacon, blandfärs, tacokrydda och majonnäs) och tycka att det är så bra som något?
Det känns lite som att stanna hemma från festen. Jag gör aldrig det av rädsla för att gå miste om någonting roligt.
Emelie nu tror jag att din matbesatthet har gått överstyr. Du fattar lika väl som jag att om du skippar grönsakerna kommer det gå åt helvete. Vakna.
SvaraRaderaDet är mer komplext än så. Nu är jag ju liksom mindre besatt än någonsin. Jag har aldrig ägnat så här lite tid åt att tänka på mat. När jag är hungrig äter jag det jag har hemma utan att reflektera över om det kommer göra mig sjuk eller tjock. Skönt.
SvaraRaderaDet där med grönsakerna råder det delade meningar om. Jag ska prova i en vecka. Om jag har skörbjugg på måndag börjar jag med dem igen.
Ja det råder säkert delade meningar om grönsaker.. Det gör det å andra sidan om förintelsen också...
SvaraRadera